Hopp

Jag sträcker ut handen mot dig men du vänder dig bort.

När jag drar tillbaka handen med ett nytt sår i själen, så vänder du dig tillbaka och ler mot mig och säger att du älskar mig.

Jag går på det som vanligt jag brukar efter sommitt hopp om att du talar sanning fortfarande finns.

Du smeker mig på kinden och ber mig följa dig.

Jag gör som du ber bara för att bli lämnad vid en avgrund med ett till sår i själen.

Jag tittar ner mot avgrundens botten och där står du.

Du vinkar och ropar "hoppa jag tar emot dig".

Jag tvekar inte och hoppar.

Men just som jag hoppat märker jag hur du vänder dig bort med ett leende och börjar gå där ifrån.

Jag ropar förtvivlat på dig men du svara inte, du skrattar bara och går vidare.

Med ditt skratt ringande i öronen kraschar jag mot marken.

Jag kan inte gråta eftersom jag inte har några tårar kvar

Mitt hopp är för alltid borta och mitt hjärta är krossat och min själ gar stora sår som inte vill läka.