lördag, april 23, 2005

Ett liv

Ett liv utan drömmar är som en själ som aldrig längtar.

Jag i din själ

Min närvaro som en skugga i ditt sinne.
Och likt ett minne bleknar jag bort i en sista ansträngning för överlevnad i din själ.

Min död

Min lysande död, som en fallande stjärna, i din dröm blott en viskning om ljuv ångest och smärta.

Blod och vin

Jag öppnade min ådror och lät mitt blod blandas med med vinet i ditt glas.
Du drack det utan att märka vad du drack.

Döden

Tystnad är ditt ord.
Frid ditt smeknamn.
Mörker ditt kännetecken.
Ditt namn det är döden.

Ingen dikt

Vill bara påpeka att de flesta dikter som jag lägger upp på bloggen just nu är gamla verk och en del var skrivna av mig då jag inte mådde speciellt bra själsligt...men alla har vi peroder då man är deppig eller allmänt illamående på grund av världen omkring oss så tro inte att jag är en jättedeppig person som skulle ta livet av mig bara så där, nå jag är inte så för tillfället men det har funnits perioder av sånt också vilket speglas i vissa av mina dikter.
Hoppas ni inte tar illa upp av det.
Kramizar

Smärta, mörker och sorg

Smärtan är min eviga följeslagare.
Mörkret min vän
Sorgen är min eviga vapendragare.
Döden min tröst

I min trädgård

I min trädgård växer det fem rosor.
En är vit, en är rosa, en är röd, en är mörkblå och en är svart.
Dom står för ett helt liv, mitt liv.
Den vita står för oskulden.
Min oskuld innan jag träffade dig
Den rosa står för den första kärleken.
Min första kärlek som var du.
Den röda står för passionen.
Min passion för dig.
Den mörkblå står för sorg.
Min sorg då du försvann.
Den svarta står för döden.
Min död.

Där vindarna vänder

På ängen där vindarna vänder, där är jag.
På ängen där stärnorna går till vila, där finns jag.
På ängen där världen slutar, där står jag.
Om du någonsin ångrar att du gick så vet du vart du ska leta.
Där vindarna vänder, där stjärnorna går till vila, där världen slutar där väntar jag på dig.

Hopp

Jag sträcker ut handen mot dig men du vänder dig bort.
När jag drar tillbaka handen med ett nytt sår i själen, så vänder du dig tillbaka och ler mot mig och säger att du älskar mig.
Jag går på det som vanligt jag brukar efter sommitt hopp om att du talar sanning fortfarande finns.
Du smeker mig på kinden och ber mig följa dig.
Jag gör som du ber bara för att bli lämnad vid en avgrund med ett till sår i själen.
Jag tittar ner mot avgrundens botten och där står du.
Du vinkar och ropar "hoppa jag tar emot dig".
Jag tvekar inte och hoppar.
Men just som jag hoppat märker jag hur du vänder dig bort med ett leende och börjar gå där ifrån.
Jag ropar förtvivlat på dig men du svara inte, du skrattar bara och går vidare.
Med ditt skratt ringande i öronen kraschar jag mot marken.
Jag kan inte gråta eftersom jag inte har några tårar kvar
Mitt hopp är för alltid borta och mitt hjärta är krossat och min själ gar stora sår som inte vill läka.

torsdag, april 21, 2005

Din verklighet

Din verklighet är färgad av alla regnbågens färger.
Min är grå och trist.
Din verklighet är varm och ljus.
Min är kall och mörk.
Din verklighet är falsk.
Min är sann.
Jag är din omvända spegelbild.
Ett annat ansikte av dig.
Ett ansikte du inte visar för någon men alltid ser då du tittar i spegeln.
Jag finns där under ytan, under din hud.
Alltid med, alltid i utkanten av ditt sinne.
Du försöker döda mig med ord och falska leenden men jag ser igenom alla dina undanflykter, ursäkter och dina falska leenden.
Du vet precis som jag att den bur du byggt för mig så att ingen ser mig inte skyddar dig.
Jag föraktar ditt sätt att låta folk trampa på dig.
Du är svag där jag är stark, men samtidigt är du starkare än mig.
Men jag dödar de sista resterna av självförtroende du har kvar, snart har jag och världen runtomkring dig haft sönder dig och du bara ler och tar emot slagen omgivningen ger dig.
Du försöker försäkra dig själv om ditt eget värde även om du inte tror på dig själv och din mur får ännu ett hål där mitt mörker kan sippra ut igenom och färga din fasad.
Snart kommer min bur att vittra bort och jag får kontroll och min verklighet blir din och då är det du som får sitta i en bur i mitt inre.
Men fram till dess kommer jag sitta i min bur och slå ner på din självkänsla och uppmuntra din osäkerhet över vem du verkligen är.

Har ingen bra titel på den här

Skriker du då du känner smärta?
Gråter du då någon sårar dig?
Blöder du någon skjuter dig?

Jag skriker då jag känner smärta.
Jag gråter då någon sårar mig.
Jag blöder då någon skjuter mig.

Så varför vill du fortsätta att skada dina medmänniskor?
Vi är lika mänskliga som du och vi har samma rättigheter som du.
Så låt oss ha vår frihet som människor att få välja hur vi ska leva.
Ta inte vår egna vilja ifrån oss.
För vi är människor precis som du.

Hat

Hatar dig och din förmåga att göra mig svag.
Hatar dig och det faktum att du inte ser att du sårar mig.
Hatar mig själv och min egen svaghet då du kommer till mig.
Hatar mig själv och det faktum att jag låter mig bli sårad av dig då du går.

Älska mig, hata mig

Älska mig, hata mig men lämna mig inte för det skulle bli mycket ensamt utan dig.
Smek mig, slå mig men sluta inte röra mig för det skulle bli mycket kallt utan din beröring.
Få mig att skratta, få mig att gråta men lämna mig inte för det skulle vara mycket tomt utan känslor.

Rädsla

Rädd för att somna och inte kunna vakna.
Rädd att vakna och inte kunna somna.
Rädd för att leva och inte kunna dö.
Rädd att dö och inte kunna leva.
Jag tror till och med att jag är rädd för mig själv.

Rädd för känna något och inte kunna vara känslolös.
Rädd för att vara känslolös och inte kunna känna något.
Rädd för att misslyckas och inte kunna lyckas.
Rädd för att lyckas och inte kunna misslyckas.
Tror till och med att jag är rädd för världen.

Första inlägget

Jag skapade denna Blog för att visa omvärlden mina dikter.
Kramizar Mia